”Varför äro kunskaper värdefulla? — Kunskaper äro värdefulla, emedan de göra det lättare för oss att vara hederliga.”
Hm?… Hm?…
”Finnes det något som är lika nyttigt för människan som föda och kläder? — Det finnes något som är lika nödvändigt för människan som föda och kläder: det är en moralisk uppfostran.”
Det började gå runt för Arvid. Det här var ju rena skojet! Skulle herr A. Burdeau, deputeradekammarens talman och Frankrikes tredje rangsperson, i verkligheten vara en gammal skämtare? Eller var det verkligen möjligt att något sådant kunde gå i franska skolpojkar? — Med svenska skolpojkar skulle aldrig i världen gå väl… Nej, det är visst onödig tidsspillan att hålla på längre med herr A. Burdeau. Han fyller troligtvis med all värdighet sin uppgift som kammarens talman, men det här — det har han tydligen inte en aning om hur det skall göras… Och det har för resten inte jag heller…
Han bläddrade förströdd vidare, fann upplysningar sådana som att läraren var en ämbetsman (med fetstil) och representerade staten, uppmaningar till renlighet, litet skällning på Napoleon III och andra kejsardömet, och så vidare…
Tills han hamnade på sista sidan:
I. Vilka människor älskar man av naturen? — I första rummet sina föräldrar, därnäst dem som vi känna och som ha varit goda mot oss.
