Sida:Den allvarsamma leken 1912.djvu/38

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

2. Vilka älska vi utan att känna dem? — Vi älska våra landsmän utan att känna dem.

3. Vilka böra vi ytterligare älska? — Vi böra ytterligare älska alla människor, till och med dem som icke äro fransmän.

4. Kunna vi älska tyskarna? — Vi kunna icke tänka på att älska dem som ha sårat Frankrike och som förtrycka fransmännen i Elsass-Lothringen.

5. Vad böra vi göra åt den saken? — Vi måste slita våra rövade bröder ifrån dem.

6. Böra vi, sedan vi befriat Elsass-Lothringen, gengälda tyskarna det onda de gjort oss? — Visserligen icke; det skulle icke vara värdigt fransmännen.

7. Vad äro nationerna sinsemellan? — Nationerna äro sinsemellan likar.

8. Vad äro nationerna gent emot mänskligheten? — Liksom medborgarna äro medlemmar av samma nation, äro nationerna medlemmar av mänskligheten.

9. Vari består Frankrikes ära? — Frankrikes ära består i att det alltid har tänkt på alla nationers bästa.

Och så till allra sist:

”Vive l’Humanité! Vive la France!”

Arvid blev sittande i tankar.

Nej, herr Burdeau, tänkte han, så där skall det inte göras, så mycket är säkert. Då kan vi lika gärna behålla den gamla katekesen. Men för resten vet jag varken ut eller in.

I en svag solstrimma långt borta vid en krökning av vägen såg han två människogestalter komma gående. Trots avståndet kunde han strax se att det var en ung flicka och en äldre man.

— Om det vore Lydia och hennes far, for det ilsnabbt igenom honom…


34