situation vari jag befann mig i går afton lovar man naturligtvis vad som helst! — Och det har han för en gångs skull rätt i.
Ett par minuter efter samtalet med Markel hade Arvid mött chefen i korridoren, han hade stannat och sagt:
— Jag läste er lilla recension, herr Stjärnblom, den var ju som den skulle! ”Född vansinnig” — mycket bra! Jag har för resten redan märkt att ni är användbar. Från nyåret får ni fast lön, det blir hundra kronor i månaden att börja med.
— — — Arvid gick långsamt inåt staden. Vid Norrtull tog han en spårvagn.
Några dagar efter begravningen skrev Arvid ett
brev till Lydia.
Han skrev bland annat:
— — — ”Ingen dag, sedan vi sist voro samman, har du varit borta ur mina tankar. När jag ändå har hållit mig tillbaka, så har det varit därför att jag tyckte, att jag borde och måste det. Jag har ju intet att bjuda dig — ingenting alls annat än en avlägsen och oviss framtid” — — —
Han fick svar nästa dag:
Arvid. Tack för ditt brev. Jag har läst det om och om igen, men förstår det inte riktigt — jo, jag förstår det, men förstår det ändå inte!
