Hoppa till innehållet

Sida:Den allvarsamma leken 1912.djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Men en gång ville jag väl gärna råka dig igen. Inte nu — jag är så trött och ledsen nu. Men lite längre fram.

Det är så tomt efter far.

Lydia.
⁎              ⁎


64