— Kärringen är häktad i Madrid! sade Markel i förbigående, då han passerade dörren till Stjärnbloms rum med en bunke telegram i handen.
”Kärringen” var fru Humbert. Vid denna tid, mot slutet av år 1902, var det den stora Thérèse och hennes kassaskåp som sysselsatte tidningarna och världen. Hon ställde till och med kronprinsessan av Sachsen och monsieur Giron i skuggan.
Men Arvid Stjärnblom tänkte på annat. Det var den 20 december: hans födelsedag. Och framför honom på skrivbordet stodo två röda rosor i ett glas. Han satt och såg på dem, förlägen och litet rörd på en gång. Det hade aldrig förr hänt att någon människa här i staden tagit notis om hans födelsedag.
Han kunde nog gissa vem de där rosorna kom från. Men för säkerhets skull hade han ändå frågat vaktmästarynglingen i tamburen:
— Var det ett bud från en blomsterhandel, eller — — —
— Nej, det var en dam.
— Ljus eller mörk?
92
