Sida:Den bergtagne.djvu/86

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

70

Torger såg med blanka ögon på henne; — det är nog inte att tänka på för mig att komma dit, svarade han.

— Guds bord är för alla, som behöfva Hans nåd, sade Karin.

Fram på eftermiddagen stod hon allt i skrifrummet hos presten. — Jag ville gerna få mig och min gubbe uppskrifna till nattvardsgång om Söndag, sade hon.

— Så du kom till sist, sade presten. — Har han nu lagt bort fiolen?

— Han lägger bort honom när han blir skrämd till det. Blir det allt för galet med honom, så tar han till den igen, och då lättas han.

— Så får han vänta, tills han alldeles kan lägga bort spelandet.

— Det kan han aldrig.

— Då kommer han heller aldrig till Guds bord.

— Du är hård, pastor.

— Det kommer ingen spelman till Guds bord så länge jag är prest här, med mindre han ångrar sig.

— Du har inte lof att stänga himmelriket för dem, som vilja in.

— Då den rike ynglingen sporde om vägen till himmelriket, sade Jesus: gack bort, sälj allt det du hafver och gif till de fattiga. Således får din man nu sälja sin fiol. Gud vill allt eller intet.

Då Karin satt i backen norr om prestgården, var det som hon skulle qväfvas. — Det var första gången detta händt i bygden, att någon blifvit visad bort från Guds nådebord. Hade de inte varit rädda för dem förr, så skulle de