70
Torger såg med blanka ögon på henne; — det är nog inte att tänka på för mig att komma dit, svarade han.
— Guds bord är för alla, som behöfva Hans nåd, sade Karin.
Fram på eftermiddagen stod hon allt i skrifrummet hos presten. — Jag ville gerna få mig och min gubbe uppskrifna till nattvardsgång om Söndag, sade hon.
— Så du kom till sist, sade presten. — Har han nu lagt bort fiolen?
— Han lägger bort honom när han blir skrämd till det. Blir det allt för galet med honom, så tar han till den igen, och då lättas han.
— Så får han vänta, tills han alldeles kan lägga bort spelandet.
— Det kan han aldrig.
— Då kommer han heller aldrig till Guds bord.
— Du är hård, pastor.
— Det kommer ingen spelman till Guds bord så länge jag är prest här, med mindre han ångrar sig.
— Du har inte lof att stänga himmelriket för dem, som vilja in.
— Då den rike ynglingen sporde om vägen till himmelriket, sade Jesus: gack bort, sälj allt det du hafver och gif till de fattiga. Således får din man nu sälja sin fiol. Gud vill allt eller intet.
Då Karin satt i backen norr om prestgården, var det som hon skulle qväfvas. — Det var första gången detta händt i bygden, att någon blifvit visad bort från Guds nådebord. Hade de inte varit rädda för dem förr, så skulle de
