Hon beslöt att gottgöra sitt misstag, så långt det ännu var möjligt. Härdad av många års svåra prövningar, kände hon sig icke längre så hopplöst oförmögen att mäta sig med Roger Chillingworth som den natten, då hon, förnedrad av sin synd och halvt vansinnig av sin ännu nya skymf, hade talat med honom i fängelset. Sedan dess hade hon mödosamt arbetat sig upp på ett högre plan. Den gamle mannen däremot hade kommit närmare hennes ståndpunkt eller kanske sjunkit under den genom den hämnd han hade förnedrat sig till.
Hester Prynne beslöt därför att söka sammanträffa med sin forne make och göra vad som stod i hennes förmåga för att rädda det offer han så tydligt hade fått i sitt våld. Hon behövde icke vänta länge på ett tillfälle därtill. En eftermiddag, då hon med Pearl begav sig till en avlägsen del av halvön, fick hon se den gamle läkaren med en korg på ena armen och en käpp i den andra handen böja sig ned mot marken, sökande rötter och örter för att av dem laga till sina läkemedel.
130
