Hoppa till innehållet

Sida:Den eldröda bokstaven 1944.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

fara för det allmännas bästa. Vid mitt huvud, Hester, jag anhöll enträget hos den vördnadsvärde mannen, att det måtte ske genast!

— Det ligger icke i överhetspersoners gottfinnande att taga bort detta tecken, svarade Hester lugnt. Vore jag värdig att bli det kvitt, skulle det falla bort av sig självt eller förvandlas till något, som talade i ett annat syfte.

— Nåja, så bär det då, om det lyster dig bättre, genmälde han. En kvinna måste följa sin egen smak, när det rör prydnader. Bokstaven är grant broderad och tar sig riktigt präktig ut på ditt bröst.

Hester hade hela tiden oavvänt betraktat den gamle mannen och blev bestört såväl som förvånad över den förändring, som de sju åren hade medfört hos honom. Det var icke så mycket att han hade blivit äldre; ty fastän han visade spår av framskriden ålder, bar han sina år väl och tycktes bevara en seg kraft och livlighet. Men hans forna utseende av tänkare och lärd, en lugn och behärskad man, sådan hon bäst mindes honom, hade helt och hållet försvunnit och lämnat rum för ett skarpt, forskande, nästan grymt, men varsamt lurande uttryck. Det tycktes vara hans avsikt att maskera detta uttryck med ett småleende, men detta gjorde snarare, att hans ondska framträdde ännu tydligare. Allt emellanåt glimtade en röd flamma i hans ögon, likt återskenet av en smygande eld i hans själ; men han undertryckte den ögonblickligen.

Med ett ord, Roger Chillingworth var ett slående bevis på människans förmåga att förvandla sig till en ond ande, om hon blott för en tillräckligt lång tid vill gå det ondas ärenden. Denne olycklige man hade undergått en sådan omvandling genom att under sju år ägna sig åt en ständig analys av ett torterat hjärta, njuta därav och gjuta olja på elden av de brännande plågorna, som han analyserade och frossade i.

Den eldröda bokstaven brände på Hesters bröst. Här

132