Den här sidan har korrekturlästs
Sålunda flög natten bort, som om den hade varit en bevingad gångare och han ridande på den. Morgonen kom och tittade rodnande in mellan gardinerna, och slutligen kastade soluppgången en gyllene stråle in i rummet och lade den rakt över prästens bländade ögon. Där satt han med pennan ännu mellan fingrarna och en ofantlig, omätlig räcka av skrivna ord bakom sig!
190
