legoknektar. Dess led bestodo av herremän, som voro känsliga för de martialiska drifternas upplivande verkningar och försökte upprätta ett slags vapenakademi, där de liksom i en förening av tempelriddare kunde teoretiskt och, så vitt ett fredligt bedrivande därav kunde undervisa dem, praktiskt inhämta krigskonstens grunder.
Det höga värde de satte på militäryrket kunde ses i den stolta hållningen hos varje enskild man i detta kompani. Åtskilliga av dem hade verkligen genom sina tjänster i Nederländerna och på andra europeiska slagfält ärligt gjort sig förtjänta av att kallas soldater och uppträda med militärisk pomp och ståt. Hela deras utrustning, klädda som de voro i polerade stålrustningar med vajande plymer över de blanka hjälmarna, gjorde ett intryck av prakt och glans, som ingen modern parad kan överträffa.
Men de högt uppsatta civila personerna, som kommo omedelbart efter den militära eskorten, voro ännu mera värda att betraktas av en tänkande åskådare. Även i sin yttre hållning visade de ett majestät, som kom krigarnas stolta frammarsch att synas en smula simpel, om icke rent av narraktig.
Detta var en tid, då det som vi kalla begåvning togs vida mindre i beaktande än nu, men det fasta material, som skapar stadga och värdighet i karaktären, så mycket mera. Folket ägde då med arvskapets rätt den egenskapen att kunna känna och visa aktning och vördnad, vilken nu hos dess avkomlingar, om den alls fortlever hos dem, förekommer i mycket mindre grad och med högst minskad styrka, när det gäller valet av och uppskattandet av offentliga personer. Ändringen kan vara till det bättre eller till det sämre och är delvis kanske bäggedera.
Vid denna tid gällde om den engelske nybyggaren på dessa vilda stränder, att han hade lämnat kvar i fäderneslandet både konung och adelsmän och alla grader av skräckinjagande hög rang men ännu bevarade starkt
202
