— Det borde han göra, om han ännu är i livet, svarade stadsbon. Och nu, ser ni, min gode herre, har våra överhetspersoner i Massachusetts, som tagit i betraktande att denna kvinna var ung och fager och säkerligen frestades svårt innan hon föll, och att dessutom hennes man högst sannolikt vilar på havets botten nu har de, säger jag, icke gått ända därhän att tillämpa lagen i hela dess rättfärdiga stränghet mot henne. Straffet för hennes brott är döden. Men i sin stora barmhärtighet och mildhet har de endast dömt mistress Prynne att stå på skampålens golv i tre timmar samt att sedan och hädanefter under sitt timliga liv bära skammens tecken på sitt bröst.
— En vis dom! anmärkte främlingen och böjde allvarligt på huvudet. Sålunda skall hon bli en levande predikan mot synden, till dess den skymfliga bokstaven inristas på hennes gravsten. Icke desto mindre förtryter det mig, att inte hennes medbrottsling åtminstone står på schavotten vid hennes sida. Men han skall bli känd! — han skall bli känd!
Han bugade sig artigt för den meddelsamme stadsbon, och sedan han viskat några ord i indianens öra, banade de sig båda väg genom hopen.
Medan detta tilldrog sig, hade Hester Prynne stått orörlig på sin upphöjda plats, alltjämt med blicken riktad mot främlingen, en blick så stel och orörlig, att alla andra föremål i den synliga världen tycktes försvinna och endast lämna honom och henne kvar. Att sammanträffa med honom mellan fyra ögon skulle kanske ha varit ännu förfärligare än till och med detta att möta honom som hon nu gjorde, med den heta middagssolen som brände hennes ansikte och lyste över hennes skam, med vanärans eldröda tecken på sitt bröst, med det i synd födda barnet i sina armar, med ett helt folk, som strömmat dit liksom till en fest, stirrande på de anletsdrag, som endast borde ha skådats i det fridfulla skenet från härden, i ett hems lyckliga skugga eller bakom en ärbar hustrus slöja i
