sin fördom mot Roger Chillingworth genom någon omständighet eller något argument, som var värt att allvarligt bemötas. Det fanns visserligen en gammal hantverkare, som hade varit medborgare i London vid tiden för mordet på sir Thomas Overbury för ungefär trettio år sedan och som försäkrade sig ha sett doktorn under något annat namn — han hade glömt det — i sällskap med doktor Forman, den beryktade gamle trollkarlen, som var invecklad i den Oberburyska mordsaken. Några andra personer läto förstå, att denne Roger Chillingworth under sin fångenskap hos indianerna hade ökat sina insikter i läkekonsten genom att deltaga i de vilda medicinmännens besvärjelser. Dessa voro allmänt kända som väldiga trollkarlar och gjorde ofta rent underbara kurer genom sin skicklighet i svartkonsten.
Många — de flesta av dem personer kända för gott förstånd och sansat omdöme, så att deras åsikter i andra saker skulle ha varit av värde — försäkrade på det bestämdaste, att Roger Chillingworths utseende hade undergått en märkbar förvandling under den tid han bott i staden och särskilt sedan han flyttade tillsammans med pastor Dimmesdale. I början hade hans ansiktsuttryck varit lugnt, tankfullt och begrundande såsom hos en lärd man. Men nu hade det kommit någonting fult och elakt i detta ansikte, något som man icke förut hade sett och som blev mera i ögonen fallande, ju oftare man betraktade honom. Enligt den stora hopens föreställning hade han hämtat elden i sitt laboratorium från underjorden och underhöll den med helvetiskt bränsle; därför blev också, som man kunde vänta, hans ansikte nedsotat av röken.
För att sammanfatta saken i några få ord, hade det blivit en allmänt spridd åsikt, att pastor Arthur Dimmesdale, liksom så många andra personer av osedvanlig helighet under alla den kristna kyrkans tidsåldrar, förföljdes och ansattes antingen av Satan själv eller Satans ut-
88
