KAP. I.
I en av utkanterna av den lilla befästa staden Terneuse på högra stranden av Scheldefloden låg inemot mitten av sextonhundratalet ett litet vackert, mörkgult hus med gröna fönsterluckor. Det låg mitt i en trädgård, som omgavs av en ligustrumhäck, vilken i sin tur var omgiven av en bred, vattenfylld grav, som sannerligen inte var så lätt att hoppa över. Ut eller in över graven kom man på en smal bro med järnräcken.
Nu hade husets färg bleknat en smula för väder och vindar, och både ett och annat i träverket tydde på, att huset icke hölls i stånd som förr.
Huset hade två våningar med fyra rum i vardera, två större och två mindre. Sovrummen voro efter skick och bruk i våningen en trappa upp, under det att de två smårummen på nedre botten användes till tvättstuga och visthus. Det ena av de stora rummen användes till kök, och där blänkte det runt omkring på hyllorna av väl putsade kastruller och kittlar. Ett bastant furubord, ett par trästolar och en väggfast bänk utgjorde hela möblemanget, vilket, även om det var ganska anspråkslöst, dock var rent och snyggt.
Det andra stora rummet på nedre botten hade stått stängt och tillbommat i sjutton år, och under denna långa tid hade ingen av husets invånare vågat röra vid låset.
