och sig själv, och medborgare Chauvelin fick icke lämnas i sticket.
Medborgare Collot d’Herbois sändes ofördröjligen till Boulogne för att vara medborgare Chauvelins rådgivare och hjälpande hand.
Allt vad en människohjärna kunde uttänka måste göras för att hålla den där kvinnan i säkert förvar och för att riktigt sluta till fällan om den gäckande »Nejlikan».
Då han väl blivit gripen skulle hela Frankrike fröjdas; och Boulogne, som medverkat till att fånga villebrådet, skulle den dagen komma i åtnjutande av särskilda nådevedermälen.
En allmän festdag och benådning åt alla de infödda boulognare, som blivit dödsdömda! Må de tillåtas att söka sig ut till alla de engelska fartyg — handelsskutor och smugglarebåtar — som alltid lågo för ankar utanför dessa kuster! Välfärdsutskottet kände sig överraskande storsinnat mot Boulogne.
En proklamation om denna amnesti och benådning uppsattes genast och undertecknades av Robespierre och hans blodtörstiga tiomannaråd, varefter den överlämnades åt medborgare Collot d’Herbois, som skulle låta läsa upp den från alla hörn av stadens fästningsvallar som en maning till innevånarna att göra sitt bästa. Engelsmannen och hans maka — som infångats i Boulogne — skulle därefter båda föras till Paris, underkastas en formell rannsakning på grund av anklagelsen för stämplingar mot republiken och giljotineras som engelska spioner, men Boulogne skulle få den största äran och skörda den första och rikaste lönen.
Sålunda begav sig medborgare Collot d’Herbois utan dröjsmål till Boulogne, försedd med denna storartade proklamation samt utrustad med full och oinskränkt makt för sig själv och för Chauvelin över hela staden, över dess magistrat, dess garnison och dess fästningar.
