Sida:Den namnlösa.djvu/203

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

196

att så snart det blev dager, skulle det komma doktor och medicin från stan, som herr doktorn skickat efter. Men det var inte för hans skull jag sade det, utan för Helenas.

Och då jag såg att det stämde henne mildare mot Georg, gick jag på Georgs vink efter Elias.

— Jag kommer, sade han genast, tag med dig stora ljusstakarna dit ner. Jag gjorde som han bett mig, och vi fingo snart julotta i pig­kammaren. Elias och Georg sjöngo julpsalmerna, och Niklas stämde i med sin hesa bas.

Men Helena satt stum i ett hörn, alltjämt med det schalomlindande kruset i sin famn.