201
ett rum på säkert avstånd härifrån. Det borde göras snart. Ni andra förstår det inte, men det är så kolossalt synd om Helena.
— Ja, men det är ju hennes mor, vet ja, invände Georg oförstående. Det kom alltid in ett irriterat tonfall i hans röst numera, då han talade om Helena.
— Begriper inte Georg, att det är just därför det är så synd om henne. Det som pinar oss måste ju pina henne ungefär dubbelt så mycket. Och åtminstone är det så med mig, tillade hon, att om gamla frun varit riktigt skamlig mot mig, då blir jag ond på Helena. Kan inte Rakel ordna detta, du som kommit hem för att ställa till rätta?
Naturligtvis förstod jag lika bra som de, ja bättre, att hon förstörde husets frid.
— Men, ser ni, sade jag, om hon skickades bort mot sin vilja, så skulle hon förstöra den ändå.
Sedan jag hört historien om min morbror, som dog på ett ungkarlshotell i Stockholm, så kände jag mig viss om, att hans skugga stod hindrande i vägen för alla åtgärder. Elias hade varit närvarande vid fars dödsbädd. Om det var sant, att far då grämt sig över sin försummade plikt och över att han gjort mor sorg, så skulle Elias hellre låta vad som helst ske med sitt hus än låta gumman dö på ungkarlshotell, det var min fasta tro.
