264
tillhöra ett större sammanhang. Han bär på sitt hjärta en hel församling och måste vaka över själarna inom den, emedan han för dem skall avlägga räkenskap. Det är därför hans ämbete är så högt och farligt, samtidigt som det är ringa i världens ögon. Nå, kan han avlägga denna räkenskap? Det är väl det han frågar sig om aftonen, innan han skall träffa sin Gud. Men säkerligen ägnar han aldrig henne någon privat och särskild fråga.
Här förstår jag väl inte allt i detta. För mig ser det så ut att man ska inte öva godhet mot den som är ens hustru utan med henne. Jag finner denna hans godhet värdelös, när han inte tar henne in till sig och delar med henne sin värld. Men här kan vara mycket man icke anar. Kanske räddes han hennes själs medfödda hedendom och vågade inte släppa den för nära, emedan den skulle rått på honom. Kanske visste han, att hon aldrig, aldrig skulle kunnat döpas till hans tro.
Jag vet inte, det är bara ett jag vet, och det är det, att en man, som så obönhörligt genomfört den mest konsekventa av skilsmässor, knappt borde tala såsom han gör och inte vägra att ge mor Katrina någon tröst eller lättnad.
När jag skulle gå upp till Eva, sedan köket var färdigt, mötte jag Georg i övre förstugan. — Nå, sade han i en ton som hade en återklang av Elias’ röst, nå hur skall det bli nu, faster? Tänker du kanske gå upp till Eva och tala om det?
