332
försvara denna dörr mot dem, att jag alls inte tänkte på hur orimligt det egentligen var vad jag gjorde.
— Det är ju bara ett rum, som skiljer herrskapet från henne, sade jag, men ändå är det en så lång bit att gå. Man kan inte utan vidare komma en så sjuk nära. Man måste så småningom tränga in i hennes värld. Mitt herrskap, om jag först får berätta lite om henne, så blir det så mycket lättare sedan att träffas. Hon har nämligen blivit mycket sämre på de sista dagarna, hon …
— Vi låter inte uppehålla oss, sade översten avbrytande. Som om inte Eva skulle kunna träffa sin ende bror. Inte behöver ni hålla en föreläsning om Eva. Han gick och sköt undan mig. Jag måste vika inför Höga överheten, som Niklas sade, men jag tänkte: jag vek dock bara inför våld, jag har gjort mitt.
Men detta ögonblick, innan jag visste vad som hänt därinne …
I mitt rum sprang jag om översten och gick först och knackade på dörren. Georg kom och öppnade. Jag såg att han var övervunnen, vunnen, ja, men för vad?
Då Georg fick syn på de främmande, sade han genast: — Får jag be herrskapet ta plats här ett ögonblick? Rakel, gå in och tala om för Eva, vem som är här. Hon har haft en hjärtattack i dag, sade han förklarande. De vägrade att
