53
XI.
I det märkvärdiga tal, som Virchow höll vid Edinburgh-universitets jubileum och som är ett slags naturhistorisk trosbekännelse, har han särskildt uttalat sig mot tvenne påståenden hos den riktning inom darwinismen, hvilken han betecknar såsom »till ytterlighet gående och godtycklig». Det är abiogenesen och dogmen om proantropos. Abiogenesen, eller som man förr kallade den generatio æquivoca, hör till det darwinska systemet, sådant som det af skolan utvecklats. Darwins egna uttalanden äro försiktiga och reserverade. Han förstår, hur dunkel och svårlöslig denna punkt är, och vågar icke uttala någon bestämd mening; men så mycket säkrare förhåller sig skolan. De första lifsformernas utveckling ur oorganiskt ämne är det postulat, som för systemet är nödvändigt. De medgifva, att det är en hypotes, men en nödvändig förutsättning, hvarpå det hela bygges. Man måste villigt gå in på att hypoteser äro nödvändiga vid hvarje vetenskaplig forskning; man söker att förklara erfarenhetsrönen eller att bringa dem i öfverensstämmelse med vissa förutsättningar; men en egenskap måste man obetingadt fordra af hvarje naturhistorisk hypotes, den får icke stå i afgjord strid mot alla föreliggande erfarenhetsrön
