Då sköt han med aristokratisk avsky ifrån sig den flottiga maträtten, som han ögonblicket förut hade tyckts finna så deliciös, och tog upp ur sin ficka en kaka spansk choklad, som han åt långsamt och med en helt annan uppsyn än den, vi sett honom försöka förläna sitt ansikte.
Medan han åt sin spanska choklad och sitt svarta bröd, kastade han gång på gång en blick mot glasdörren, framför vilket hängde en röd- och vitrutig gardin. Emellanåt avbröt han sin frugala måltid för att lyssna. Korteligen: han lade i dagen en sådan förströddhet, att värdinnan, som satt vid sin disk i närheten av dörren, mot vilken patrioten blickade så ivrigt, drog den slutsatsen, att hon, utan egenkärlek, kunde betrakta sig såsom anledningen till hans förströddhet.
Till sist pinglade dörrklockan på ett visst sätt, som kom vår man att spritta till. Han drog till sig sin fisk, och utan att ådraga sig värdinnans uppmärksamhet kastade han hälften därav till en halvsvulten hund och återstoden till en katt, som gav hunden några lätta men kännbara klappar med tassen.
Dörren med den röd- och vitrutiga gardinen öppnades, och in kom en man, klädd nästan på samma sätt som patrioten, förutom det att han hade utbytt den ludna mössan mot en röd.
En väldig nyckelknippa hängde ned från hans bälte, som även uppbar en infanterisabel.
”Min soppa! Min halvbutelj!” ropade mannen i det han trädde in i krogrummet, utan att ta av sig mössan, åtnöjande sig med att hälsa på värdinnan endast med en lätt böjning på huvudet.
Med en suck av trötthet sjönk han sedan ned vid bordet bredvid vår patriots.
Till följd av den vördnad, värdinnan hyste för nykomlingen, reste hon sig upp för att själv säga till om det beställda.
De båda männen sutto med ryggarna mot varandra. Den ene blickade ut på gatan, den andre mot bortre ändan av rummet. Icke ett ord växlades mellan dessa båda män, förrän värdinnan försvunnit helt och hållet.
När dörren stängts efter henne och mannen i mössan, tack vare spegeln som hängde framför honom, såg att rummet var alldeles tomt, sade han utan att vända sig om: ”God afton”.
”God afton, monsieur”, sade nykomlingen.
