ALEXANDRE DUMAS D. Ä.
OM man bedömer en författare efter det antal volymer som bära hans namn, står Alexandre Dumas d. ä. otvivelaktigt i allra främsta ledet. Hans samlade skrifter, utgivna av Michel Lévy frères, omfatta ej mindre än 277 band. Och det är en ansenlig massa, då man betänker att en medelstor bokhylla med sex hyllor blott rymmer omkring 120 band. likaledes är han en av de författare som kan skryta med en avgjord publiksuccés och detta ej endast i Frankrike utan över hela världen. En del av hans romaner äro nästan ändå mera lästa i England och Sverge än i Dumas’ fädernesland och ungdomen läser ännu med förtjusning hans stora äventyrsromaner.
När hans arbeten först började komma ut fingo de en ytterst skarp kritik. De saknade enligt kritikernas mening fasthet och logisk komposition och snart avslöjade de honom såsom den store direktören för ett litterärt bolag i massfabrikation av romaner. De påvisade, att mycket som bar hans namn var skrivet av andra, vilka fingo hans namn under sina arbeten, varefter vinsten delades. Fullt på det sättet gick det inte till, men Dumas umgicks med litteratörer, med vilka han debatterade sina idéer. Han har alltid bidragit med sin fantasi och inspiration till alla verk, som bära hans namn, även om han själv icke skrivit så mycket av dem. Men Dumas popularitet förminskades icke av än så starka kritiska sakskäl. Och detta berodde till stor del på hans sätt att skriva.
I allmänhet framställa författare sina verk såsom framsprungna ur deras egen fantasi. Man känner på visst sätt igen författaren i hans hjältar. Dumas hade en verklig genialisk känsla för hur läsekretsen skulle mottapa Athos, Porthos och Aramis. Han förmådde alldeles se bort ifrån sig själv och endast laga så att läsekretsens smak tillgodosågs. Därför verka hans hjältar självstän-
