och uppfylld av villebråd. Vinden gjorde röjningar åt dem, solen och regnet bragte deras frukter till mognad, och snön kom för att lära dem att vara tacksamma. Vad behövde de vägar att färdas på? De sågo tvärs igenom kullarna. När bävrarna arbetade, lågo de i skuggan och sågo på. Vindarna svalkade dem om sommaren, om vintern höllo skinn dem varma. Om de stredo sins emellan, skedde det för att visa, att de voro män. De voro tappra, de voro rättrådiga, det voro lyckliga.»
Här gjorde talaren ett uppehåll och såg sig åter omkring för att söka upptäcka, om hans skildring hade väckt åhörarnas deltagande. Överallt mötte han ögon, som voro fästa på hans, upprätta huvuden och utspärrade näsborrar, liksom om varje närvarande individ kände sig mäktig och villig att ensam hämnas de oförrätter hans ras hade lidit.
»Om den Store Anden gav sina röda barn olika tungomål», fortfor han med låg, vemodig röst, »var det för att alla djur måtte förstå dem. Somliga gav han plats bland snön tillsammans med deras frände björnen. Somliga gav han plats nära den nedgående solen på vägen till de sälla jaktmarkerna. Somliga fingo sin boningsplats i trakten omkring de stora söta vattnen, men åt sina största och mest älskade barn gav han den salta sjöns stränder. Känna mina bröder namnet på detta gynnade folk?»
»Det var lenaperna!» utropade tjugu ivriga röster i samma andetag.
»Det var lennilenaperna», återtog Magua, i det han låtsade böja sitt huvud av vördnad för sina åhörares forna storhet. »Det var lenapernas stammar. Solen steg upp i det vatten, som var salt, och gick ned i det vatten, som var sött, och dolde sig aldrig för deras ögon. Men varför skulle jag, en huron från skogarna, förtälja för ett vist folk dess egna sägner? Varför påminna dem om de oförrätter de lidit, deras forna storhet, deras bedrifter, deras ära, deras lycka, deras förluster, deras nederlag, deras elände? Finnes bland dem ingen, som har sett allt detta och vet, att det är sant? Jag har talat. Min tunga är stilla, ty mitt hjärta är av bly. Men mina öron äro öppna.»
Då talarens röst plötsligt tystnade, riktades varje an-
