Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/74

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

70

vi kunna hoppas allt av er fars omtanke och erfarenhet. Kom därför med Alice in i grottan, där ni åtminstone äro i säkerhet för våra fienders mordiska bössor och där ni kunna ägna er ömma omvårdnad åt vår olyckliga reskamrat.»

Systrarna följde honom in i den yttre grottan, där David redan började visa tecken till återkommande medvetande, och sedan Heyward hade anbefallt den sårade åt deras omsorger, beredde han sig genast att lämna dem.

»Duncan!» sade Cora med darrande röst, när han hunnit till grottans mynning. Han vände sig om och såg på henne; hennes blomstrande färg hade förvandlats till dödsblekhet, hennes läppar skälvde av sinnesrörelse och hennes blick hade ett uttryck, som förmådde honom att ögonblickligen skynda fram till henne. »Kom ihåg, Duncan, hur nödig er trygghet är för vår egen — kom ihåg, att en far satt all sin tillit till er och hur mycket som beror på er urskillning och klokhet — kort sagt», tillade hon, och det förrädiska blodet smög sig upp i hennes ansikte och kom henne att rodna ända till hårfästet, »hur dyrbar er person är för alla, som bära namnet Munro.»

»Om någonting kunde öka min lumpna kärlek till livet, vore det en så vänlig försäkran», svarade Heyward och lät ofrivilligt sina blickar sväva bort till den tigande Alices ungdomliga gestalt. »Vår hederliga värd kan säga er, att såsom major vid sextionde regementet måste jag ta min andel i striden, men vår uppgift kommer att bli lätt, ty det gäller endast att bjuda dessa blodhundar spetsen under några timmars tid.»

Utan att avvakta något svar slet han sig från de båda systrarnas sällskap och slöt sig till kunskaparen och hans kamrater, som ännu lågo skyddade i den lilla klyftan mellan de båda grottorna.

»Jag säger dig, Unkas», sade Falköga, just som Heyward kom, »att du slösar för mycket med ditt krut, och det har bara till följd, att bössan studsar och rubbar sitt sikte. Med litet krut, lätt bly och en lång arm slår det sällan fel, att man framlockar dödsskränet från en mingo. det har åtminstone varit min erfarenhet med de kreaturen. Kom nu, mina vänner, och låt oss ta plats bakom våra