FÖRETAL.
Bland den rikhaltiga litteratur, som är afsedd för
ungdomen, intager den engelska författaren Daniel de
Foë’s Robinson Crusoe — den klassiske, äkta
Robinson — onekligen främsta rummet.
Det är nu omkring 150 år sedan de Foë skref sin Robinson, nemligen år 1719, och det finnes få böcker, som väckt så mycket uppseende, skördat så mycket bifall och vunnit sådan spridning; ty icke allenast i England utkom boken i flera tätt på hvarandra följande upplagor, utan äfven andra länder skyndade att tillegna sig densamma i öfversättning, och man kan tryggt säga att boken är känd och värderad nästan hos jordens alla folk. Och det var icke endast ungdomen, som med begärlighet omfattade denna förträffliga sedemålning, hvilken eger en så sällspord förmåga att fängsla, utan äfven den mognare åldern läste den med samma lifliga intresse, i det denna dikt för de äldres inbillning framtrollade en längesedan hänsvunnen, lycklig barndoms intryck och njutningar.
Man har trott att de Foë hemtat stoff till sin Robinson, med blott ändring af tid, ort och namn ur den skottska matrosen Alexander Selkirks dagbok, hvilken
