Sida:Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr.djvu/121

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

96


Ifrån tolf till tre hvilade jag mig, i anseende till den tryckande värmen, och fortsatte sedan åter mitt arbete.

Hela denna dag använde jag på mitt bord, ty ännu var jag en ganska klen arbetare. Tiden och nödvändigheten gjorde mig likväl sedermera till en skicklig handtverkare, hvilket troligen äfven varit händelsen med enhvar i mitt ställe.

Den 5. Jag gjorde en utflykt med min bössa och min hund samt dödade en vildkatt; skinnet var mjukt; men köttet dugde icke till något. Hvarje djur, som jag dödade, afdrog jag huden och förvarade den.

Vid hemkomsten såg jag flera slags sjöfoglar, hvilka voro mig obekanta, och utomdess tvänne skjälungar, som icke litet öfverraskade mig. Under det jag betraktade dem, oviss till hvilket djurslägte de hörde, störtade de sig i vattnet och undgingo mig således för den gången.

Den 6. Efter min morgonpromenad fortsatte jag åter mitt arbete med bordet, hvilket jag äfven fick färdigt, ehuru icke alldeles så som jag önskat det. Det blef mig emellertid icke svårt, att sedan förbättra felen å detsamma.

Den 7. Vädret började nu bli bättre. Den 7, 8, 9, 10 och en del af den 12 (den elfte var en söndag) använde jag på förfärdigandet af en stol, hvilken slutligen, efter mycken möda, fick en temmeligen hygglig form, ehuru den ändå icke var mig rätt i lag.

Den 13. Det föll ett stridt regn, som genomblötte jorden och välgörande afkylde den; men det åtföljdes af ett åskväder, som gjorde mig särdeles orolig för mitt krut.