Sida:Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr.djvu/126

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

101


Januari 1660.

Den 1. Hettan fortfor ännu att vara tryckande. Jag använde derföre morgnar och qvällar till min jagt, och hvilade mig under den öfriga delen af dagen. Sedan jag på aftonen inkommit i en dal, upptäckte jag en ansenlig mängd bockar, hvilka likväl voro särdeles vilda, och icke läto mig komma dem nära. Jag beslöt nu att, om möjligt, inöfva min hund till jagt efter dem.

Den 2. I denna afsigt tog jag honom följande morgon med mig, och hetsade honom på bockarne; men till min förvåning samlade de sig allesammans mot honom, hvarför han icke vågade sig på dem.

Den 3. Jag befästade ytterligare min förskansning, eller mur, emedan jag ännu ständigt fruktade för ett öfverfall.

Anmärkning. Emedan denna stängsel förut blifvit beskrifven, utesluter jag har allt ordande derom, men ber endast läsaren besinna, att jag icke behöfde mindre tid, än från den 3 Januari till den 14 April, för att fullborda och fullkomna den, ehuru den endast hade en utsträckning af 24 famnar.

Sedan den kommit i ordning, och yttersidan blifvit beklädd med torf, för att dölja den, tror jag fullt och fast, att, om någon händelsevis landat vid ön, han icke skulle gissat till en boning derinnanför. Det var också min stora lycka, att jag så gjorde, efter hvad man i det följande skall få se. Hvar dag gick jag på jagt, och gjorde min rund i skogen, såvida icke väderleken tvang mig att vara hemma; och vid dessa utflygter upptäckte jag nästan ständigt någonting nyttigt. Sålunda fann