127
och jag hade aptit; med ett ord, mitt sjukdomstillstånd var förbi.
Den 30. Detta var min goda dag, på hvilken jag icke kände till någon feber. Jag gick ut med min bössa, men vandrade icke långt bort.
Härunder skjöt jag några sjöfoglar, som hade mycken likhet med vildgäss, och bar hem dem, men kände ingen lust att smaka på dem, utan åtnöjde mig med några sköldpaddsägg, hvaraf jag befann mig särdeles väl.
På qvällen tillredde jag åter mina medikamenter, emedan jag trodde dem ha varit mig till nytta; men jag tog emellertid mindre af infusionen än första gången, och tuggade ingen tobak, samt undergick icke heller någon rökning.
Dagen derefter, den 1 Juli, mådde jag icke alldeles så bra, som jag hoppats; jag kände små feberrysningar, hvilka likväl icke hade någonting att betyda.
Juli.
Den 2. Åter begagnade jag mitt vedervärdiga medikament, på de trenne första sätten, hvarförutan jag fördubblade dosen af infusionen.
Den 3. Febern lemnade mig nu på fullt allvar. Jag behöfde emellertid flera veckor för att återfå mina fordna krafter. Under denna tillfriskningsperiod öfvertänkte jag ofta de profetiska orden: “Jag skall hjelpa dig!“ Och omöjligheten af min befrielse inpräglade sig så djupt i mitt hjerta, att den icke lemnade rum för något hopp. Men under det jag sålunda förlorade modet, föll det mig in, att jag så uteslutande sysselsatt mig med tankarna på min räddning, att jag derföre misskände den nåd,
