Sida:Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr.djvu/157

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

132


Jag kom likvisst icke till något resultat, ty under mitt vistande i Brasilien hade jag så föga brytt mig om dylika ämnen, att jag knappast kände till namnen på de allmännaste växterna.




18.
Vinskörden.

Följande dagen, den 16, återvände jag samma väg, och sedan jag kommit något längre bort, såg jag, att blicken och ängarne slutade, der jag föregående afton stannat, och att ön började bli mer skogbeväxt. Jag fann här åtskilliga frukter, i synnerhet en mängd meloner; och kring träden slingrade sig vinstockar med herrliga, just nu fullmogna drufvor.

Denna upptäckt öfverraskade och gladde mig i lika hög grad. Af erfarenheten visste jag likväl, att man icke vågade äta mycket af denna frukt och ihågkom från den tid, jag var i Barbariet, huruledes flere af våra der fångna engelsmän hade aflidit till följe af ett omåttligt njutande af densamma. Jag hittade emellertid på den goda utvägen, att torka drufvorna i solen och sedan gömma dem som russin, hvarigenom jag hoppades erhålla en helsosam och närande föda under den årstid, då inga friska drufvor stodo att få; och han bedrog jag mig icke.

Jag tillbragte här hela eftermiddagen, till och med natten. Detta var således första gången jag, så till