189
Den andra sidan af ön kände jag visserligen icke; men äfven under förutsättning, att strömmen der med samma häftighet tog sin riktning åt kusten, kunde jag lika lätt riskera, att än en gång bli bortförd från ön.
Alla dessa grunder förmådde mig, att hellre undvara min pirog, ehuru den kostat mig så många månader att bygga och åter lika så många månader att få i sjön.
I denna förnuftiga sinnesstämning tillbragte jag nära ett år under ett stilla, tillbakadraget lefnadssätt, som man lätteligen kan föreställa sig. Min tankeflygt harmonierade fullkomligt med mina förhållanden; ty jag hade slutligen funnit tröst genom mina angelägenheters öfverlemnande åt Försynens vilja, och med undantag af min djupa saknad af allt menskligt umgänge, ansåg jag mig föra ett i alla afseenden lyckligt lif.
Under denna tid fullkomnade jag mig i alla de mekaniska arbeten, hvartill mina behof tvingade mig, och tror i sanning, att jag efterhand skulle ha blifvit en rätt skicklig timmerman, isynnerhet när jag besinnar, huru få verktyg jag hade.
Mina lerfabrikationer undergingo äfvenledes flera förbättringar, ty jag hade fallit på den goda idéen, att tillverka dem medelst ett hjul, hvarigenom de fingo en i alla afseenden rundare och vackrare form.
Aldrig var jag likväl så stolt öfver mitt fuskeri, och så förtjust öfver någon uppfinning, som då jag lyckades göra mig en tobakspipa. Den var väl icke särdeles elegant till formen, utan tvärtom något obegriplig, samt derjemte tillverkad af rödlera; men den
