223
utrotade millioner af dessa olyckliga, hvilka, anskönt barbarer och afgudadyrkare samt kända för blodiga plägseder, såsom t. ex. mennisko-offringar, icke dessmindre, i hänseende till spaniorerne, voro de oskyldigaste varelser i verlden.
Dessa betraktelser afhöllo mig från alla vidare mått och steg. Jag gjorde liksom halt; återkom småningom ifrån mina omenskliga idéer och gjorde den slutsatsen, att min afsigt att anfalla vildarne vore en orättvisa, då de icke på minsta vis ofredat mig. I öfrigt visste jag, hvad jag hade att göra, i händelse de upptäckte och öfverföllo mig.
Härförutan fann jag, att utförandet af denna plan skulle, i stället att bidraga till min säkerhet, ha blifvit den säkraste anledning till mitt förderf; såvida jag icke kunnat döda icke allenast en hvar af de landstigna vildarne, utan dertill alla dem, som sedermera infunnit sig. Ty om endast en enda undkom och berättade den olycka, som drabbat hans bröder, skulle tusende ha kommit att hämnas de fallne, då jag måst bereda mig på den undergång, hvarmed jag nu ingalunda var hotad.
30.
Hålan.
Det hade således hvarken i moraliskt eller politiskt hänseende varit rätt gjort af mig, att blanda mig i denna sak. Allt hvad jag borde göra, var att hålla mig så
