267
mynning vår ö låg, efter hvad jag sedan erfor, likasom att det fasta land, jag upptäckt i vest och nordvest, var den stora, vid norra udden af mynningarne, till denna flod belägna, Trefaldighetsön (Trinidad).
Jag ställde mångfaldiga frågor till Fredag om denna trakt, dess innevånare, hafvets beskaffenhet, dess kuster och de närgränsande folkstammarna, hvarpå han öppenhjertigt svarade mig allt hvad han visste.
Jag frågade honom äfven efter namnen på dessa olika folkstammar; men han kunde icke till något annat, än caribs, hvaraf jag lätt slöt, att han mente Caraiberne, hvilka, enligt våra landkartor, bebo den del af Amerika, som sträcker sig från mynningen af Orinoco-floden mot Guyana ända till St. Martha.
Han berättade för mig, att långt bortom månen, hvarmed han ville säga; på andra sidan om det ställe, der månen gick ned, på en landsträcka som måste ligga i vester om deras nejd, funnos hvita, skäggiga menniskor liksom jag (hvarvid han pekade på mina långa mustacher), hvilka hade dödat många män; detta var hans uttryck. Jag kunde icke betvifla, att han dermed ville beteckna spaniorerne, hvilka utsträckt sina grymheter öfver alla dessa trakter, och hvilkas minne hos hvarje nation måste öfvergå från far till son.
Jag frågade honom derjemte, om jag skulle kunna komma från min ö till dessa hvita män. Han svarade mig: “ja, ja, fara dit i tvenne piroger.“ Hvad han mente med sina tvenne piroger förstod jag icke, men efter mycket bråk fann jag slutligen, att han derunder förstod en bred och rymlig farkost, som vore lika så stor som tvenne piroger.
