Sida:Den verklige Robinson Crusoe's lefverne och äfventyr.djvu/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

26


Härpå befallde han mig, att som vanligt i sällskap med en mohr och den unga gossen fara ut på fiske, emedan hans vänner skulle äta qvällsvard hos honom. Derjemte blef jag tillsagd, att genast återvända, så snart jag gjort en god fångst.

Jag gjorde mig i ordning, att åtlyda hans befallningar, men på en gång vaknade alla mina tankar på flykt, ty jag stod nu på punkten, att kunna förfoga öfver ett litet fartyg. Knappt hade derföre min husbonde aflägsnat sig förr än jag började förse mig med förråder till en resa, i stället till för en fiskfångst, ehuru jag hvarken visste eller ens öfverlade, hvilken väg jag skulle taga, då hvar och en syntes mig god nog, för att komma från detta ställe.

Framför allt sökte jag en förevändning, att förmå mohren skaffa några lifsmedel om bord. Jag sade derföre till honom, att vi icke vågade äta af vår husbondes bröd. Han fann detta icke vara mer än billigt, och hemtade en korg full med skeppsskorpor samt trenne småfat med friskt vatten.

Jag visste hvar min husbonde hade ställt sina likörlådor, hvilka, att dömma efter arbetet, troligen blifvit tagna från engelsmännen. Under det mohren var på stranden, tog jag fram flaskorna, och har dem om bord på slupen, liksom de förut blifvit ditställda för vår husbondes räkning. Utomdess ditförde jag äfven en stor kaka vax af vid pass tre punds vigt, tillika med en bundt merling, en bila, en såg och en hammare, hvilket allt sedermera kom väl till pass, i synnerhet vaxet, för att deraf förfärdiga ljus; derefter försökte jag lura mohren på ännu ett annat sätt, hvilket lyckades mig. Han