— 94 —
unge doktorn med synbar glädje. Är ni verkligen den ryktbare härföraren Bussy, som …
— Det är jag, svarade Bussy anspråkslöst. Vill ni nu vara så god och stilla min nyfikenhet i andra afseenden! Säg mig huru ni kom till det mystiska huset förliden natt!
— Det skall jag genast säga er, herr grefve. Men först måste jag omtala, att jag bor femhundratvå steg härifrån vid rue Beautreillis. Jag är en nybakad kirurg, som likväl inte är utan all skicklighet.
— Det kan jag intyga, förklarade Bussy.
— Jag har gjort grundliga studier, men har få patienter, fortsatte den unge läkaren. Emellertid hade jag för ungefär en vecka sedan gjort en lycklig operation, som förskaffat mig ett visst anseende i grannskapet, och det var förmodligen ryktet därom, som förskaffade mig lyckan att i går natt bli väckt af en flöjtlik stämma.
— En kvinnoröst! utropade Bussy.
— Ja! Men jag är alldeles säker om att rösten tillhörde en kammarjungfru — jag färstår mig mycket väl på att skilja sådana stämmor från de fina damernas, ty jag har hört dem bra mycket oftare.
— Och hvad gjorde ni?
— Jag steg upp, klädde mig och öppnade. Men jag hade knappt stigit öfver tröskeln, förrän ett par små händer — inte alltför mjuka, men inte heller bland de hårdaste — knöto en bindel för mina ögon.
— Utan att säga någonting? frågade Bussy-.
— Jo, hon sade: Kom med! Men försök inte att se efter hvart vi gå! Var förtegen — se här er lön!
— Och lönen?
— Utgjordes af en börs med guldmynt, som hon tryckte i min hand.
— Och ni svarade?
— Att jag var färdig att följa min förtjusande ledsagerska. Jag vet nu inte riktigt, om detta epitet var öfverdrifvet eller ej, men jag tyckte, att det aldrig kunde skada att använda det.
— Och ni följde henne utan invändningar och utan något slags garanti?
— Jag har läst om många sådana äfventyr och lagt märke till att de alltid ha medfört ett eller annat angenämt resultat för läkaren. Och därför följde jag henne villigt med bindel för ögonen en sträcka af precis femhundratvå steg.
— Godt! sade Bussy. Ni gjorde klokt i att räkna stegen. Det borde således vara den här porten.
— Åtminstone kan det inte vara långt härifrån. Jag började se mig om vid fyrahundranittinio. Det kan ju emellertid hända, att kammarsnärtan var nog listig att föra mig på omvägar.
