Den här sidan har korrekturlästs
— 104 —
— Han berättade för mig den bedrift, för hvilken ni har blifvit utnämnd till öfverhofjägmästare.
Herr Monsoreau bleknade så ohyggligt, att koppärren i hans ansikte föreföllo som svarta punkter på den gulaktiga huden. Och under tiden betraktade han Bussy på ett sätt, som förebådade ett häftigt utbrott af vrede.
“Ursäkta, herr öfverhofjägmästare, men ni sitter här så ensam!”
Bussy insåg, att han hade råkat in på orätt väg, men han var icke den, som ryggade tillbaka för något, tvärtom.
— Ni sade, att hans höghet har berättat min sista bedrift för er? frågade öfverhofjägmästaren.
— Ja, från början till slut, förklarade Bussy. Och jag måste erkänna,
