Hoppa till innehållet

Sida:Diana 1904.djvu/305

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 285 —

— Lade ni märke till deras utseende?

— Ja, som man gör i allmänhet.

— Hvad tror ni det var för folk?

— En herre med två lakejer, skulle jag tro.

— Godt! sade Chicot och gaf brovakten ett silfvermynt. Därefter mumlade han sakta för sig själf: I går kväll vid sjutiden — för tusan, då ha de tolf timmars försprång. Men friskt mod bara! fortsatte han högt.

— Det har jag nog för egen del, herr Chicot, sade munken, men det räcker inte åt Panurge.

Den stackars öfveransträngda åsnan stod verkligen och skälfde på alla fyra benen, så att Gorenflot skakades på hennes rygg.

— Och se bara på er häst! tillade munken.

Det ädla djuret skummade af svett, ångan stod som rök ur näsborrarna, och ögonen voro blodsprängda.

Chicot betraktade uppmärksamt de båda djuren och tycktes öfvergå till sin reskamrats åsikt.

Gorenflot hade just dragit en lättnadens suck, då Chicot utbrast:

— Och nu måste vi fatta ett stort beslut!

— Vi ha ju inte gjort annat hela tiden, utropade Gorenflot med en missnöjd grimas, ehuru han ännu icke hade en aning om hvad Chicot ville föreslå.

— Vi måste skiljas åt, förklarade Chicot beslutsamt.

— Ni skämtar då också ständigt, herr Chicot, stammade munken. Hvarför skulle vi skiljas?

— Ni färdas för långsamt, kamrat.

— Långsamt? upprepade Gorenflot. Jag har ju flugit fram med vindens hastighet, och i dag ha vi galopperat fem timmar i sträck.

— Men det är ändå inte nog.

— Så låt oss ge oss af igen! Ju fortare vi göra det, desto förr komma vi fram. Ty jag antar, att vi ändå ska komma fram till sist.

— Min häst vill inte gå ur fläcken, och det är på samma sätt med er åsna.

— Hur ska’ vi då bära oss åt?

— Vi fortsätta färden på mulåsnor.

— Hvar ska’ vi ta dem?

— Vi köpa dem, förstås.

— Således nya utgifter, sade Gorenflot med en suck.

— Gör hur tusan ni vill! utbrast Chicot.

— Låt gå för mulåsnorna, inföll munken ifrigt.

— Bravo, kamrat! Ni börjar verkligen arta er väl. Säg till värdshusvärden, att han tar hand om Bayard och Panurge, så skall jag gå ut och göra affärer.

Gorenflot uppfyllde samvetsgrannt CHicots befallning. Under de