— 324 —
XXXIV.
HURU CHICOT ÅTERKOMMER TILL LOUVREN OCH BLIR MOTTAGEN AF KUNG HENRI.
Alla människor sofvo ännu i Louvren, ty klockan var icke mer än elfva på förmiddagen. Skiltvakterna på gården gingo med varsamma steg, likaså de adelsmän som inspekterade vakten.
Kungen skulle hvila ut, han var trött efter sin pilgrimsfärd.
Två ryttare anlände samtidigt till slottets hufvudport från olika håll.
— Hur står det till, herr Chicot? — sade den yngre af dem och hälsade artigt.
— Å, förträffligt, herr de Bussy! — svarade Chicot lika artigt.
— Ni ämnar förmodligen uppvakta hans majestät under morgonkuren? — sade Bussy.
— Och ni också, antar jag?
— Nej. Jag kommer för att hälsa på hans höghet hertigen af Anjou. Ni vet, att jag inte har den lyckan att räknas bland kungens favoriter, — sade Bussy småleende.
— Det är ett fel hos kungen och inte hos er, herr de Bussy! — Den unge ädlingen bugade sig.
— Ni har varit bortrest, herr Chicot, — sade han. — Har ni gjort en lång resa? —
— Ja, jag har varit på jakt, — svarade Chicot. — Ni har visst också varit på resor? —
— Jag har gjort en tur till landsorten. Ni skulle väl inte vilja göra mig en tjänst, herr Chicot?
— Det skulle jag anse för en stor ära för mig, — svarade Chicot.
— Nåväl! Ni får naturligtvis genast tillträde till slottets salar, herr Chicot — jag måste däremot vänta i de yttre gemaken. Vill ni vara så god och låta underrätta hertigen af Anjou att jag är här. —
— Hertigen är här och skall utan tvifvel närvara vid morgonkuren. Hvarför följer ni mig inte in, herr Bussy?
— Jag är rädd att kungen skulle bli missnöjd. —
— Prat! —
— Han har just inte skämt bort mig med vänliga miner. —
— Var lugn! Det skall snart bli annorlunda.
— Kan ni trolla, herr Chicot? —
— Något litet. Kom med, herr de Bussy! —
