— 350 —
— Förverkligandet af en af de vackraste idéer, som ha satt kristenheten i rörelse sedan korstågens tid.
— Hvad menar ni, min kusin?
— Sire, — sade hertigen och höjde rösten, så att äfven de utanför stående kunde höra honom, “hans allra kristligaste majestät” är inte en tom titel, den förutsätter, att dess innehafvare lifvas af ett brinnande nit för religionens försvar. Kyrkans äldste son bör alltid vara färdig att försvara henne.
— Om vi skulle sätta Gorenflot i spetsen för ett regemente, Henri lille! — sade Chicot. Hertigen låtsade sig ej ha hört narrens infall. Henri satte sig bekvämt tillrätta i stolen och sade:
— Är då kyrkan hotad af saracenerna, min käre kusin? Eller sträfvar ni kanske efter att bli kung — af Jerusalem? —
— Sire, de folkmassor, som följa mig och välsigna mitt namn, hedra mig på detta sätt endast och allenast därför att de veta, att jag är den sanna trons förkämpe — därom kan ni vara öfvertygad. Redan innan ers majestät uppsteg på tronen hade jag den äran att tala med er om ett förslag till allians mellan alla goda katoliker.
— Ja visst! Ja visst! Det var ju Ligan, vet jag — Ligan, min lille Henri, Ligan! Du är då oförsvarligt glömsk, min son, om du har kunnat förgäta den! — utbrast Chicot.
Hertigen fäste en föraktfull blick på den som hade uttalat dessa ord. Han visste icke huru betydelsefullt de ljödo för kungens öron, sedan denne nyss hade fått del af herr de Morvilliers upptäckter.
Men hertigen af Anjou förstod det så mycket bättre. Han lade betydelsefullt sitt finger mot munnen och stirrade på hertigen af Guise, blek och stel som en marmorbild.
Henri III skulle ej ha märkt detta tecken till hemligt förstånd mellan de båda prinsarna, om icke Chicot hade lutat sig ned öfver honom och hviskat:
— Se på din bror, Henri! —
Kungen såg hastigt upp. I detsamma tog hertigen bort fingret från munnen, men det skedde för sent. Henri hade märkt tecknet och förstått dess betydelse.
— Sire, — fortsatte hertigen af Guise, som visserligen hade sett hvad Chicot företog sig, men ej kunde höra hans hviskning, — katolikerna ha verkligen kallat sin förening för den heliga Ligan. Och denna ligas mål är att stödja tronen gent emot dess dödsfiender hugenotterna. Men det är inte nog att sammansluta sig, att bilda en förening huru kompakt som helst — massan måste också ha ledning. Och dessutom kunna flera millioner människor inte sluta sig tillsammans i ett land som Frankrike utan kungens medgifvande.
