— 375 —
Och flera röster upprepade: — Till vapen! —
— Guds död! — utbrast kungen, — den där gaphalsen får lof att tystas, annars ställer han till en ny Bartolomeinatt åt oss! —
— Vänta litet! — sade Chicot.
Han tog käppen från Quélus, sträckte den bakom munkens rygg och gaf honom ett duktigt slag öfver baken.
— Hjälp, hjälp! Mord, mord! — skrek munken af alla krafter.
— Nej, men se, är det du? — sade Chicot och stack fram sitt hufvud under munkens arm. — Hvad är det åt dig, din skälm? —
— Hjälp, hjälp, herr Chicot! — skrek Gorenflot himmelshögt. — Den sanna trons fiender vilja mörda mig! Men om jag också skall dö, så skall jag ropa till det sista: Till bålet med hugenotterna! Till bålet med kättaren från Béarn! —
— Vill du tiga, ditt nöt! —
— Och åt helvetet med alla gaskognare! — tillade munken.
I samma ögonblick fick munken ett nytt slag öfver ryggen, denna gång af en gröfre käpp, och nu uppgaf han ett tjut af verklig smärta.
Chicot såg sig förvånad omkring efter gärningsmannen, men han kunde icke få syn på någonting mer än käppen. Slaget hade tilldelats af en man, som försvann i trängseln strax därefter.
— Hvem tusan kunde det vara, som uppträdde som vår hämnare? Det har jag lust att försöka ta reda på. —
Han rusade efter mannen med käppen, som skyndsamt smög sig bort längs kajen, åtföljd af en enda ledsagare,
XLI.
PÅ RUE DE LA FERRONNERIE.
Chicot hade goda ben, och han skulle snart med fördel ha betjänat sig af dem, för att hinna upp den, som hade slagit Gorenflot, om icke ett visst något i både dennes och hans följeslagares hållning hade låtit honom förstå, att det kunde vara farligt att försöka påtvinga dem en bekantskap, som de helst ville undvika. De båda männen försökte tydligen gömma sig bland de öfriga fotgängarna; endast när de veko om hörnen, vände de sig om, för att se efter om de voro förföljda.
Chicot insåg, att det endast fanns ett medel att inbilla dem, att han icke följde efter dem, och det var att skynda sig i förväg. De båda männen gingo först rue de la Monnaie och rue Tirechappe till rue Saint-Honoré. Där gick Chicot förbi dem och ställde sig sedan på lur vid hörnet af rue des Bourdonnais.
