— 384 —
— Ypperligt! Men när han vaknar igen en gång, så kom väl ihåg, att jag på inga villkor vill, att han skall få veta hur han har kommit hit. Det bästa vore om han inbillade sig, att han aldrig har varit borta härifrån sedan den där natten, då han väckte en sådan uppståndelse i klostret, och att allt, som sedan dess har händt honom, är en dröm. —
— Jag skall göra mitt bästa, herr Chicot, — svarade mäster Bonhomet, — men hvad har då händt den stackars munken? —
— En stor olycka! Han måtte ha råkat i gräl med någon af herr de Mayennes utskickade i Lyon och slagit ihjäl honom. —
— Å, Herre Gud! Å, Herre Gud! — utbrast värden förskräckt. — Men då … —
— Ja, och herr de Mayenne har svurit på, att han skall låta rådbråka honom lefvande, om han får tag i honom, — tillade Chicot.
— Var lugn! Han skall inte få komma härifrån under någon förevändning, — försäkrade Bonhomet.
— Godt! —
Chicot ansåg sig nu kunna vara lugn för broder Gorenflot, och begaf sig raskt därifrån, för att söka efter hertigen af Anjou.
Han styrde sina steg mot det hotell, som beboddes af hans majestät François III.
(Slut på första delen.)
