Den här sidan har korrekturlästs
— 23 —
D'Épernon var försiktig — han tog till benen.
D'Épernon stack sin käpp mellan benen på en springande borgare.
Henri hade icke synnerligen fäst sig vid att de båda gunstlingarna saknades. Han visste, att de brukade lätt dra sig ur spelet, om de också råkade illa ut — den ene tack vare sina flinka ben, den andre tack vare sin kraftiga arm. Och därför gjorde han helt lugnt sin tur genom staden och återvände sedan till Louvren.
Då han kom in i sitt kabinett, satte han sig i sin stora fåtölj. Han var vid ovanligt retligt lynne och sökte efter förevändning att ge luft åt sin harm.
