— 38 —
lif på spel just när man är lycklig! utbrast Bussy. Det roar mig aldrig att slåss, när jag haft otur i spel eller har någon orsak att vara missnöjd med mig själf. Men då jag däremot har fullt upp med pengar, när mitt hjärta är gladt och mitt samvete lätt då går jag lätt och gladt till strid mot hvem det vara månde! Jag är säker på hand, viss om framgång. I dag skulle jag slåss med utomordentlig säkerhet, min käre Rémy, tillade han och räckte kirurgen sin hand, ty tack vare dig känner jag mig mycket lycklig.
— Jag tänker, att herr grefven i alla fall kommer att afstå från det nöjet, sade Rémy. Ty en vacker ung dam af mina bekanta har anbefallt mig att ha den största omsorg om ert lif och er säkerhet. Hon påstår nämligen, att ni har henne att tacka för att ni ännu finns i lifvet, och det man har att tacka andra för, har man ju knappast rättighet att förslösa.
— Min gode Rémy! sade Bussy vänligt. Han var på väg att försjunka i den ljufva tankspriddhet, som är så karaktäristisk för förälskade. De höra och se hvad som försiggår, men som om alltsammans skedde långt borta, emedan själ och tanke äro upptagna af helt andra saker.
— Ni kallar mig god därför att jag har skaffat er tillfälle att återse madame de Monsoreau, sade doktor Rémy, men jag undrar, om ni skall fortfara att kalla mig så, äfven då ni blir skild från henne! Och skilsmässans stund närmar sig olyckligtvis, om den inte redan är inne.
— Hvad säger du? utbrast Bussy häftigt. Skämta inte om så allvarliga saker.
— Jag skämtar visst inte, herr grefve! Ni vet ju, att hon reser till Anjou — och jag får då äfven den sorgen att skiljas från Gertrude. Rémy drog en djup suck.
Bussy kunde ej låta bli att skratta åt Rémys låtsade förtviflan..
— Du älskar henne således mycket högt? frågade han.
— Det tror jag det! Och hon sedan! Om ni visste sådana örfilar jag får ibland, herr grefve!
— Och du låter henne slå dig?
— Af kärlek till vetenskapen, ja … Hennes kraftyttringar ha nödgat mig att uppfinna en ypperlig salva till fördrifvande af blånader i huden.
— Af den borde du skicka några burkar till Schomberg.
— Vi bry oss inte om Schomberg han får tvätta sig ren bäst han kan.
— Gärna för mig! Låt oss hellre tala om Diana de Méridor. När ska' vi resa?
— Se där! Ja, det kunde jag just tro! Vi uppskjuta resan så länge som möjligt, herr grefve.
