Hoppa till innehållet

Sida:Diana 1904.djvu/450

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 46 —

Tre bud hade skickats till Louvren, och alla hade återkommit med samma svar. Hertigen hade gått sent till sängs och var ännu icke vaken.

Hertigen af Guise ansatte nu Aurilly med en massa frågor.

Lutspelaren hade skilts från sin herre föregående kväll vid hörnet af rue de l'Arbre-Sec, af en folkmassa, som var på väg till Belle-Étoile. Sedermera hade han gått hem till hotellet för att invänta sin herre. Han hade ingen vetskap om, att hertigen ämnade tillbringa natten i Louvren.

Han berättade nu om de tre bud, som han hade skickat till Louvren, och omtalade det enahanda svar, de alla hade fått.

— Sofver han ännu klockan elfva? sade hertigen af Guise förvånad. Det är inte gärna möjligt. Så dags brukar till och med kungen vara uppstigen. Ni borde gå till Louvren, Aurilly! —

— Jag har nog tänkt på det, ers nåd, — sade Aurilly. Men om hans höghet möjligen har fördröjt sig ute på galanta äfventyr i natt och sedan tillsagt, att han inte vill bli störd förrän längre fram på dagen, så kan han bli missnöjd, om jag kommer och söker honom.

— Hans höghet är för klok att ge sig ut på galanta äfventyr en sådan dag som i dag. Gå ni tryggt till Louvren, där träffar ni honom genast.

— Jag skall gå … Men hvad skall jag säga honom? —

— Ni skall påminna honom om, att vi skola infinna oss i Louvren klockan två, och att det är nödvändigt, att vi få rådgöra med hvarandra förut. — Ni kan ju förstå, Aurilly, - tillade han med förargad min, — att det ej kan vara lämpligt att ligga och sofva, då kungen skall utnämna chef för Ligan!

— Jag skall be hans höghet komma hit, ers nåd.

— Ja! Och säg honom, att jag väntar på honom med stor otålighet. Många ha redan begifvit sig till Louvren i och för sammankomsten. Det är inte ett ögonblick att förlora. Jag skall emellertid skicka efter herr de Bussy. —

— Men om jag inte träffar hans höghet där hvad skall jag då göra?

— Då skall ni inte visa er så synnerligt angelägen att få rätt på honom. Ni kan ju alltid efteråt säga honom, hur ifrigt jag försökt att få träffa honom. En kvart före två går jag i alla händelser till Louvren. —

Aurilly bugade sig och gick.

Chicot såg honom gå ut och förstod anledningen.

Om hertigen af Guise finge kunskap om att hertig François var arresterad, vore allt förloradt — eller skulle åtminstone bli betydligt mera inveckladt. Chicot såg, att Aurilly styrde sina steg mot porte Saint-