Den här sidan har korrekturlästs
— 51 —
— Sakta och vackert, ers höghet! sade Maugiron. Ni trampar ju på mina gravyrer?
— Min Gud! Hvad är det jag ser och hör! utbrast lutspelaren. Man förolämpar hans höghet!
— Hur står det till med den käre herr Aurilly? sade d'Épernon och fortfor att tvinna sina mustascher. Bra, tänker jag? Ni har hälsans färg på edra kinder.
— Vill ni vara så vänskapsfull och lämna er lilla dolk åt mig, herr musiker! sade Maugiron.
— Ni måste ha glömt, hvar ni befinna er, mina herrar? sade Aurilly.
— Visst inte! Visst inte! svarade d'Épernon. Och det är just därför min vän bad att få ert vapen. Ni ser nog att hertigen är utan!