Hoppa till innehållet

Sida:Diana 1904.djvu/455

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 51 —

— Sakta och vackert, ers höghet! sade Maugiron. Ni trampar ju på mina gravyrer?

— Min Gud! Hvad är det jag ser och hör! utbrast lutspelaren. Man förolämpar hans höghet!

— Hur står det till med den käre herr Aurilly? sade d'Épernon och fortfor att tvinna sina mustascher. Bra, tänker jag? Ni har hälsans färg på edra kinder.

Chicot lämnar en luta och får en dolk i utbyte.

— Vill ni vara så vänskapsfull och lämna er lilla dolk åt mig, herr musiker! sade Maugiron.

— Ni måste ha glömt, hvar ni befinna er, mina herrar? sade Aurilly.

— Visst inte! Visst inte! svarade d'Épernon. Och det är just därför min vän bad att få ert vapen. Ni ser nog att hertigen är utan!