— 107 —
I nästa sekund var han borta.
Bussy hoppade raskt upp på länden bakom hertigen, och hästen satte af mot staden med dem båda. Inom sig undrade han, om den svartklädde prinsen icke var en från afgrunden utskickad dämon, som var afundsjuk på hans lycka.
Just då den första signalen till portarnas stängande ljöd i Angers, red hertigen in i staden. Bussy hade hoppat af hästen och åtföljde sin herre till fots.
— Hvad ska' vi nu göra, ers höghet?
— Vi bege oss direkt till slottet. Låt hissa mitt banér, så att det vajar högt öfver staden och förkunnar, att jag är här! Sedan skall jag kalla hit provinsens adel.
— Det är lätt gjordt, svarade Bussy, som hade beslutat att visa sig medgörlig, för att vinna tid. Dessutom var han alltför slagen af förvåning, för att kunna uppträda annat än passivt.
— Hitåt, herrar trumpetare! ropade han till dem, som hade blåst signalen.
Men de tilltalade fäste icke stor vikt vid denna uppmaning, som kom från ett par dammiga och svettiga resenärer med mycket klen utrustning.
— Hallå — hvad vill detta säga? ropade Bussy och gick rakt emot dem. Känner man nu inte igen husbonden i hans eget hus? Kalla hit stadens borgmästare.
Hans höga ton imponerade på trumpetarna. Den ene af dem kom närmare.
— Herre Gud! utropade han förskräckt, i det han uppmärksamt betraktade hertigen, är det inte vår herre hertigen?
Hertigen af Anjou vart lätt igenkänd på sin dubbelnäsa.
— Det är hans höghet! hviskade trumpetaren till sin kamrat och grep honom häftigt i armen. Kamraten gjorde ett högt skutt af förvåning.
— Och nu vet ni lika mycket som jag! sade Bussy. Samla nu alla edra krafter och blås af själfva tusan i edra trumpeter, så att hela staden inom en kvarts timme får reda på, att hertigen är kommen.
— Och vi fortsätta långsamt till slottet, sade han därefter till hertigen. När vi komma dit, bör man redan vara färdig att ta emot oss.
Vid första trumpetstöt började verkligen små grupper af folk samlas här och där på gatorna, och vid den andra sprungo barn och käringar omkring i alla stadens kvarter och ropade:
— Hertigen är i staden! Lefve hertigen!
Alla öfverhetspersoner i staden, jämte där befintliga adelsmän,
