— 112 —
— Där eller annorstädes.
— Men jag trodde, att när en adelsman är i tjänst hos en furste, så måste furstens affärer gå framför hans egna.
— Och hvem brukar sköta ers höghets ärenden, om inte jag?
— Det förnekar jag inte, förklarade François, ni brukar vanligen vara en trofast och hängifven tjänare. Därför ursäktar jag också ert dåliga lynne.
— Ers höghet är alltför god!
— Och jag medger till och med, att ni kan ha skäl att vara missnöjd.
— Medger ers höghet det verkligen?
— Ja, jag hade ju lofvat er, att herr de Monsoreau skulle råka i onåd. Ni tycks hysa en alldeles särskild afsky för honom?
— Jag? För ingen del. Jag tycker bara, att han är ovanligt ful att se på, och jag skulle gärna vilja ha bort honom från hofvet, för att slippa ha hans vämjeliga ansikte för mina ögon. För er tycks han däremot ha funnit behag — men smaksaker bör man ju aldrig tvista om.
— Er enda ursäkt för det dåliga lynne, ni visat, tycks således vara, att ni har infall, som likna ett bortskämdt barns! Men i så fall
