— 121 —
— Ni har rätt, sade Bussy, det vore ju obehagligt för slottets innevånare att bli behandlade som krigsfångar — och det vill ni naturligtvis inte.
De båda vännerna brusto i skratt. Men nu började skjutandet återigen i staden, och Bussys betjänt kom och underrättade sin herre, att hertigen redan hade haft tre bud efter honom. De besvuro därför högtidligt sin politiska allians och skildes sedan med ett vänligt handslag från hvarandra.
Bussy begaf sig skyndsamt till hertigens palats, dit provinsens nobless redan började anlända från skilda håll. Nyheten om hertigens ankomst till Angers hade spridt sig som en löpeld i den närmaste trakten och så småningom satt hela orten i rörelse.
Bussy skyndade nu att anordna en officiell mottagning, en måltid och diverse tal för hertigens räkning. Han tänkte inom sig, att medan hans herre tog emot de uppvaktande, medan han åt och höll tal, skulle han själf få tillfälle att besöka Diana, vore det också en aldrig så kort stund. Och när han därför visste hertigen vara upptagen under de närmaste timmarna, gick hån till sin bostad, steg i sadeln på sin andra häst och satte af i galopp bort till Méridor.
Emellertid höll hertigen de mest glänsande tal till sina vasaller om Ligan och alliansen med Guiserna. Han glömde icke att i starka färger framhålla den förföljelse, för hvilken han hade varit utsatt från kungens sida endast därför, att befolkningen i Paris hade öppet visat honom sina sympatier.
Utdelande nådiga hälsningar och mottagande underdåniga handkyssningar, stod hertigen i audienssalen och lät de uppvaktande passera revy. Han lade omsorgsfullt märke till hvilka som redan hade infunnit sig — och ännu omsorgsfullare antecknade han i sitt minne dem, som ännu ej hade kommit.
Då Bussy kom tillbaka till hertigens palats vid fyratiden på eftermiddagen, hoppade han raskt af hästen och inträdde svettig och dammig till sin herre.
— Å, min stackars Bussy du är upptagen af strängt arbete, kan jag se, sade hertigen.
— Ers höghet har rätt!
— Du ser förskräckligt upphettad ut!
— Jag har ridit skarpt.
— Akta dig för öfveransträngning! Du är kanske inte fullt återställd ännu.
— Det har ingen fara.
— Hvarifrån kommer du?
— Från stadens omgifningar. Nå, är ers höghet nöjd? Ha många gjort sin uppvaktning?
— Ja, jag är ganska belåten. Men här har fattats en af ortens adelsmän i dag!
— Hvem då?
