— 130 —
Biljetten lydde sålunda:
— Den som är väntad kommer icke, därför att den som icke var väntad har kommit. Hans närhet är farligare än någonsin, därför att lidelsen ännu flammar i hans hjärta, Läs mellan raderna hvad jag icke vågar skrifva!
Bussy lämnade nu tygeln till Rémy, och Roland satte af i galopp på vägen till Méridor.
Rémys ridt till Méridor var snart gjord. Hästen flög framåt med vindens hastighet förbi ängar, åkerfält, skogar, bäckar och höjder, och stannade sedan tätt intill en förfallen mur, öfverväxt med vild vinranka och skuggad af väldiga ekar:
När hästen stannade, reste sig Rémy i stigbyglarna, såg till att biljetten satt väl fast vid buketten, lät höra ett kraftigt: Hm! Hm! och kastade så buketten öfver muren.
Ett lätt anskri från andra sidan upplyste honom om att buketten blef bemärkt.
Rémy hade ingenting vidare där att göra, ty Bussy hade icke begärt något svar.
Han vände således om hästen, som likväl tydligt visade sitt missnöje öfver att icke få beta där i ro, som han brukade. Rémy måste tillgripa sporrar och ridpiska för att få honom att lyda, men dessa talande skäl öfvertygade honom snart, och hemfärden gick lika raskt som vanligt.
Fyrtio minuter därefter stod Roland åter i sin spilta i hertigens stall, där han nu kände sig helt hemmastadd, och han tuggade med förnöjelse på sin rikliga ranson af hö och hafre.
Under tiden inspekterade Bussy slottet tillsammans med hertigen.
Rémy träffade honom sysselsatt med att undersöka en underjordisk gång, som ledde till en utfallsport.
— Nå, hur gick det? frågade Bussy ifrigt sin budbärare. Såg du något? Hörde du något?
— Jag såg en mur och hörde ett skrik, svarade Rémy med spartansk fåordighet.
XVIII.
BLINDT ALARM.
Bussy lyckades så väl i sina bemödanden att sysselsätta hertigen af Anjou med krigsförberedelser, att det under två dagars tid icke hade varit den minsta tanke på att besöka Méridor eller att inbjuda baronen till Angers.
