— 258 —
— Det vill säga, att jag tänker dressera en hund att bita honom i vaderna, sade Quélus. Men kanske hans svarta stöflar hindra honom från att ens märka det!
— Jag har en skottafla därhemma, som jag härefter skall kalla för Bussy, förklarade Schomberg.
— Men jag skall gå ännu längre och mera rakt på sak, sade d'Épernon. I dag har jag trampat honom på foten, i morgon skall jag slå honom vid örat. Det är ingenting med hans mod, men han är så mycket mera egenkär! Han tycker naturligtvis, att han har slagits nog för sin ära — nu vill han vara rädd om sitt lif!
— Hvad hör jag, mina herrar? utbrast kungen med låtsad vrede.
Ha ni vågat uppföra er så illa mot en af min brors adelsmän här i mitt hus?
— Ack, ja! svarade Maugiron med låtsad ödmjukhet. Men huru illa vi än ha behandlat honom, så kan jag likväl svära på, att han har hållit till godo med allt.
Kungen såg småleende på Chicot och hviskade i hans öra:
— Vill du ännu påstå, att de ha bölat, Chicot? Jag skulle snararare tro, att de ha rytit — eller hur?
— Kanske de ha jamat i stället, sade Chicot. Det finns folk som bli nervsjuka af att höra en katt jama, och det är möjligt, att herr de Bussy är en af dem! Det var nog därför han gick sin väg utan att svara.
— Tror du det? sade kungen.
— Den som lefver får väl se, svarade Chicot betydelsefullt.
— Nå, sådan herre, sådan dräng! sade Henri.
— Om ni därmed menar, att Bussy skulle vara er brors dräng, sire, så misstar ni er grundligt, förklarade Chicot.
— Mina vänner, sade Henri till det församlade hofvet, jag går nu att dinera tillsammans med hennes majestät, men jag inbjuder er alla till de italienska komedianternas föreställning i afton.
Alla de närvarande bugade sig vördnadsfullt, och kungen lämnade salen genom stora ingången.
I samma ögonblick kom herr de Saint-Luc in genom den mindre.
Med en vink hejdade han de fyra gunstlingarna, som stodo i begrepp att aflägsna sig.
— Ursäkta, herr de Quélus, sade han bugande, bor ni fortfarande vid rue Saint-Henri?
— Ja visst, käre vän. Hvarför frågar ni det? sade Quelus.
— Jag har ett par ord att säga er.
— Aha!
— Och ni, herr Schomberg! Får jag utbe mig att få veta er adress?
