— 335 —
XLV.
PROCESSIONEN.
Så snart festmåltiden var öfver, gick kungen in till sig med Chicot, för att ikläda sig botgöringsdräkten. Efter ett par minuter kom han ut igen med nakna fötter. Hela hofvet hade under tiden gjort samma toalett.
Vädret var härligt och vägen beströdd med blommor. Det talades om att man hade gjort underverk för att pryda alla altaren så praktfullt som möjligt. I synnerhet skulle det altare, som munkarna i Sainte-Geneviève hade rest i kapellets krypta, vara det härligaste man någonsin hade sett.
En tallös människomassa stod utmed de gator, som kungen skulle passera under vägen till de fyra stora klostren — Jakobinerklostret, Karmeliterklostret, Kapucinerklostret och Sainte-Geneviève.
Processionen öppnades af prästerskapet från Saint-Germain-l'Auxerrois. Ärkebiskopen af Paris bar den heliga hostian. Mellan prästerna och biskopen gingo korgossar baklänges, svängande sina rökelsekar, och unga flickor, som strödde rosenblad på vägen.
Efter ärkebiskopen kom kungen barfota och i munkkåpa, som vi förut ha beskrifvit, åtföljd af sina fyra gunstlingar, kostymerade på samma sätt.
Så kom hertigen af Anjou, men i sin vanliga hofdräkt. Han följdes af alla sina hofmän från Anjou, som jämte kungens hela hof och rikets högste ämbetsmän bildade eftertruppen i den festliga processionen, hvars afslutning utgjordes af borgare och arbetsfolk.
Klockan var redan öfver ett, då processionen lämnade Louvren.
Crillon ville åtfölja hans majestät med sitt garde, men Henri gaf honom en vink att stanna kvar på sin post vid slottet.
Först vid sextiden voro besöken i de tre första klostren öfverståndna, och man började nalkas den utsirade, hvälfda ingången till den gamla klosterstiftelsen Sainte-Geneviève, hvars brödraskap med priorn i spetsen väntade vid ingången för att ta emot hans majestät.
Efter besöket i kapucinerklostret, som var det tredje i ordningen, hade hertigen af Anjou känt sig alldeles maktlös af trötthet. Han hade därför bedt kung Henri om tillstånd att få lämna processionen och återvända till sitt hotell, i det han framhöll, att han hade varit i rörelse sedan tidigt på morgonen. Kungen beviljade hans anhållan genom en bifallande vink.
Hertigens alla adelsmän lämnade processionen på samma gång som
