— 338 —
— Vi ha det som är ännu bättre, förklarade hertigen af Mayenne. Och tro mig — här behöfver inte lossas ett enda skott.
— Å, det vore ledsamt! utbrast hertiginnan af Montpensier. Jag skulle bra gärna ha sett, att det hade uppstått ett litet tumult.
— Jag beklagar dig, syster, men jag fruktar, att du måste afstå från det nöjet. När kungen ser att han är fången, skriker han naturligtvis på hjälp, men ingen besvarar hans rop. Sedan skola vi genom öfvertalning eller våld, men utan att själfva synas, förmå honom att underskrifva tronafsägelsen. Nyheten att kungen har nedlagt regeringen skall genast kringspridas i staden, och detta skall genast stämma borgare och soldater till vår förmån.
— Planen är väl uttänkt och kan inte misslyckas, förklarade hertiginnan.
— Men vi gå för våldsamt tillväga, invände kardinalen af Guise och skakade på hufvudet.
— Kungen vägrar naturligtvis att underskrifva tronafsägelsen, sade hertig Henri. Han är tapper och föredrar antagligen att dö.
— Nå, så låt honom dö! utropade hertigen af Mayenne och hertiginnan på en gång.
— Nej! sade hertigen af Guise med fast stämma, nej, säger jag er! Jag skall gärna bestiga Frankrikes tron efter en kung, som själf har afsagt sig regeringen och som är allmänt föraktad, men jag vill
